Är det jag som åker?

Avskedsmiddagen:)

Jag kan inte förstå att det faktiskt är jag som ska åka. Det är min tur att ta sig ut i livet och uppleva något, förhoppningsvis, minnesvärt och extraordinarily. Det är med hopp av att växa som människa, knyta nya kontakter, uppleva en ny kultur och träffa nya människor som jag åker härifrån, hemifrån mitt kära Göteborg.

Jag tror man någon gång i livet behöver komma bort, få se saker utifrån andra perspektiv för att längta och inse att det man har hemma är värt mycket. Jag har redan insett att mina vänner här hemma betyder otroligt mycket för mig och att man ibland tar dem förgivit. För visst kommer jag sitta i Australien den första tiden och undra var alla mina vänner är och hur man ofta, som sagt, tar saker för givet, och något som är sant är att vänner inte växer på träd.

Fastän att man har underbara vänner och familj och kärlek så är man på något sätt alltid ensam, det finns aldrig några garantier och det är därför jag tycker det är så viktigt att vara stark i sig själv och tro på sig själv i alla lägen, hur ska du annars finna kärlek och hur ska andra tro på dig om du inte själv gör det?

Jag vill med detta inlägg förmedla att man måste chansa och våga i livet, även om det aldrig finns några garantier för hur det kommer bli. Men om man aldrig vågar sikta högt kan man heller aldrig växa som person. Jag vill också säga tack till alla de som närvarade på min avskedsmiddag och ta nu hand om er och gör galna och roliga saker även utan mig;) Puss på er<3

Maddisen o jag<3


Kommentarer
Postat av: Mupp

Klaga pa att jag inte bloggade, fjunp :)

2010-11-01 @ 16:36:27
Postat av: Sophia

Nu har jag lagt upp ett grymt inlagg min alskade<3

2010-11-08 @ 09:00:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0